Fanny & Emil
“Jag mejlade till Jane och fick en dropp-in-tid dagen efter. Utsatt tid klev jag in i butiken och möttes av en av de människorna som gjorde den korta och oplanerade veckan extra speciell.”
En tisdag i vanlig ordning promenerade jag och min sambo förbi en juvelerare på stan. Utan att tänka efter för mycket gick vi in för att titta. Någon minut senare satt vi med ett glas champagne i handen och ett bröllop på agendan.
Dagen efter började planeringen. Vi bokade vigselförrättare genom en bekant, ringde grankotten som hemskt gärna tog emot oss för både lokal och lunch och mejlade fotograf vars hemsida sa ”boka 3 månader innan”. Allt föll på plats för i vändande post hade vi även bokat Evelina som förevigade minnet av vårt bröllop.
Det var bara ett problem kvar, kanske det mest kritiska: klänningen. Jag mejlade till Jane och fick en dropp-in-tid dagen efter. Utsatt tid klev jag in i butiken och möttes av en av de människorna som gjorde den korta och oplanerade veckan extra speciell.
Jag ville ha något enkelt eftersom vi skulle vara ute, men den första klänningen jag såg: lite glitter, massa tyll och lite spets; gick jag hem med.
På lördagen, 5 dagars planering senare, gifte vi oss i solen på norra berget i sällskap av vår allra närmaste familj. En dag som inte hade varit möjlig utan de människor som vi hade kontakt med. Allt behöver kanske inte vara perfekt, bara man har människor runt sig som gör minnena extra speciella. Det hade vi, många av dem, nya och gamla, vänner och familj.
